Nu har jag börjat skriva om Carin

en ung flicka som blivit svårt trafikskadad och inte kan göra något själv- nästan. Röra höger pekfinger bara. Det räcker för datorn. Tänka. Prata skratta gråta drömma känna.

Kompisen dog i olyckan. Carin är ibland avundsjuk på henne.

Handlingen hittills:

Carin, bloggare

Carin tittade ut genom fönstret. Det var en härlig utsikt hon hade, på översta våningen i 8- våningshuset. Hon vände sig bort från fönstret och slog på datorn. Att titta ut på livet utanför, det liv hon inte längre kunde delta i, gjorde henne vemodig.

För fem år sedan hade hon varit en vanlig ganska ytlig gymnasist. Glatt och bekymmersfritt hade hon släntrat hem från skolan på eftermiddagarna, kollat kylen och tagit något gott med in på rummet. Slängt ryggan på sängen. Slagit på datorn, ringt upp Mollan och pratat om killar. Länge. In på chatten. Lunarstorm. Största bekymret då hade varit finnen på näsan. Skulle den blomma ut till lördan, kunde hon täcka den med concealern?

Så kom hennes bloggsida upp. Den hade inte haft några besök sen igår. Hon tyckte sidan var riktigt läcker men vad hjälpte det. Inga besök. Facebook då? Lika illa där. Hon tittade lite på sina utlandskontakter och suckade.
Hennes assistent hade kilat ner till kvartersbutiken efter frallor. Själv ville hon sällan följa med ut. Ville inte visa sig i all sin ynkedom. 22 år och orörlig, oduglig, ful, ett kolli. En ballast för såväl samhälle som familj. Hon gick in på sin wordsida och började skriva. Del tre av skrivarcirkeln skulle börja nästa vecka. Hon behövde något att ta med till första träffen. Hon läste igenom det hon skrev igår och började på ett nytt stycke. Så kände hon kaffedoften. Tessan hade knäppt på bryggaren innan hon kilade iväg. Inte ens en sån enkel grej klarade hon numera själv. Knäppa på en knapp. Jävla ynkrygg tänkte hon om sig själv.

Bilen hade kommit bakifrån och kört upp på trottoaren. De hade varit på hemväg från skoldiscot, fnissat och pratat om killar. Så mindes hon inte mer. Föraren hade varit berusad. Mollan hade dött genast och själv låg hon på sjukhus i ett halvår. Ibland önskade hon att hon också var död.

Tessan kom tillbaka nu. Carin hörde hissen stanna på våningsplanet. Hon var alltid så jävla glad, smilade jämt. Fattar hon ingenting? Flickorna var lika gamla men o så olika deras liv var!

Tessan suckade när hon gick ur hissen. Vilket humör skulle Carin vara på nu? Sur? Det var banne mej inte hennes fel att Carin satt där hon satt. Måste prata mer med Biggan, hon får hitta nå´n annan snart. Eller så får vi prata alla tre. Kanske det skulle passa med en kille här, som avbytare i alla fall? En söt kille som kunde göra Carin lite gladare, som gillade samma musik som hon kanske?

Biggan knäppte av mobilen. Tessan igen. Hon blev ledsen av att jobba hos sin vårdtagare. Ständigt sur tjej. Och Tessan som var så gullig. Hon hade annonserat flera gånger och haft tur när den här tjejen svarade på annonsen. Carin hade träffat Tessan och verkat nöjd. Ett tag.

- De hade semlor, jag köpte varsin, jag bjuder! Vi kan spara frallorna till lunch, du ville ju ha soppa idag!
- Å va du är gullig! Kaffet är just klart! Carin lyste upp och hon hade blivit så glatt överraskad. Det fanns någon som brydde sig om henne i alla fall. Utöver yrkesplikten.

- Vill du följa med till Egypten Tessan?
-
- Går det att ordna då?
-
- Vi får väl kolla. Jag var ju i England sommaren efter studenten, med mina föräldrar och storebror. Det var bökigt men det gick! Jag var där före olyckan också. På språkkurs.