Från Bylet till Bälinge

va f-n var det för fel i hövet på dem som döpte de uppländska byarna i forntiden? Hemma o tar´t lugnt, såg Robinson till levande ljus, åt räkor med chiabatta o ädelost..nästan lika gott som fredagens suverääääna plankstek hos dotera..nu mot slafen o deckaren..

Barnvakt idag i Roslagen, solig sval vårmorgon

sjuk o hostig gosse behöver mormor o får kuckelimuckmedicin o hjälp ut i cyberrymden. Liten prommis senare, ska hämta in påskris..

Nu ere vår iaf..

Vaknar pigg o utvilad jag oxå, låååång sovmorgon o frukost med grovt bröd, pastej- gurka o goudaost, häärligt, juice till. Kaffet får vänta- för blodvärdets skull! O solen den lyser, livet är hääärligt! Gårdagen blev oxå perfekt fast vi letade parkering- lääänge. Grimhild, en bit att gå men det funkade. Ingen värk i benet. Varmkorvlunch, ose´n cirkelavslutning fast vi fortsätter i höst..ses för lunch i maj..o fika me Tusse på Landings, kaffe me liten semla fast det var våffeldag..så lite inköp på en liten icaaffär o sen tillbaka till Grimhild. Hem till Glamour såklart..o Sommer. Ärtsoppa- en onsdag sådeså. Började på ny bok, av Ann- Christin Henscher, skriver braaa!

Sooool o kallt men- snö..vad är detta? Bakslag

från kung Bore, ge dej iväg gubbe!Nu vill vi ha våååår!

Mår mycket bra, såret är läkt och syns nästan inte. Cirkelavslutning skrivarkursen i morrn, har skrivit en liten rysare..ska bli kul att träffas igen..
Går obehindrat inne men en eller ingen krycka igår hämtade jag posten med bara en..det går framåt. Tar bara enstaka ipren o något mer till natten. Kan jag vara mera nöjd? En höft som inte värker, vilken lyyyyx!

Låååångsamt

tar jag mig fram på nätet med min gamla trotjänare, laptopen från 90- talet..vanliga burken är på omformatering, ska bli häääärligt att bli av med viruset om det går. Vi slåss om den nya laptopen, får ha den korta stunder..Det ligger ett vitt täcke på marken det är minusgrader o kung Bore har återvänt till vår nejd..helt annat än i lördags när jag var ute vid lekplatsen med di goa barnbarnen som lekte med pinnar i sin älskade skogsglänta bakom lekparken (där deras mor roade sig som liten )medan mormor satt på en blå sandlåda o kommunicerade med grannarna o lapade sol..lång mening va! Dax att fixa lite fika? Våfflor!

Bra dag

Mycket piggare idag, utsövd, inte så ont, promenerat o suttit ute i vårsolen..

astrött idag oxå

tills jag tog en tupplur, fick lunch av tusse samt tog en solpromenad ända till- postlådan! Atlas följde ängsligt med mig. Det är fortfarande lite is i gränden men den är porös nu. Underbart att vara ute men det gör ont att gå utomhus.

J-a f-de puckade virusdator

har kört antivirusprogram 2 ggr men det tar inte bort allt långt därifrån ska snart köra ett nytt som vi fått från vår dotter. Måste jobba lite med texter och sånt nu, o rädda filer ifall disken kraschar totalt. Tog stygnen eller de sk agrafferna idag, och så handlade vi lite, ett äventyr för den som suttit i husarrest ett par veckor pga halkan..hos sköterskan träffade jag förre revisorn i sosse- föreningen som meddelade att jag nu blivit revisor. Efter honom. Tillfrågad? Näedå inte alls..arg eller hedrad- vet ej, har inte känt efter..astrött idag oxå får nog öka på järn- o vitaminintaget..

bara så astrött

ända se´n i morse, blir bara inte pigg idag..men har ju mått så otroligt bra flera da´r förut, kanske begär för mycket..sol idag iaf..

miss-tag

Världens busigaste misse- det är Isa det. Matte satt vid köksbordet med en lördagsmorronfika. En jätteskräll hördes från vardagsrummet. Isa såklart, igen! Igår kväll rök en blomkruka och husse fick sopa jord under Let´s Dance! O redan i farten igen. Hon mötte mig i hallen, med världens mest oskyldiga uppsyn. Matte det var inte meningen..På tvn låg krukskärvor, den fina antika lerkrukan. Bara lite vatten hade funnits i den. Påskriset, på högsta hyllan i bokhyllan, bland porträtten på barnbarnen, hade det stått. Och det är klart, fjädrar färgglada plastägg o påskkärringar kunde ju misse bara inte låta bli....
resten av dagen fyllde matte med Lepigen- start, jisses vilken fart det blir på magen, bra eftter morfinförstoppningen! och en massa tvätt, fick blodad tand med bantning efter att ha kollat flera duärvadduäter- program efter varann..o så har jasg förhöjt inneskorna med ilägg o går nu bra med dem och en krycka. Lätt supé till melodifestivalen, detta kommer att gå som en dans jippii..o tar väldigt lite värktabletter..hurra!.sse inte låta bli..

uppgift deckare

Cypernplanet hade varit flera timmar försenat, tekniskt fel sade de. Uttröttade klev vi omkring klockan två på natten ut på flygplanstrappan. Den klibbiga hettan slog emot oss som en våt vägg. Buss till terminalen, köer, äntligen kom väskorna. Ut till bussarna och ombord. Transfer i den sköna luftkonditionerade bussen i en timma och så ut igen i värmen. En jättegullig nattportier fixade nycklar och vi kom in i vår fina rymliga våning. Jag slängde mig på soffan och sov oroligt ett par timmar. Så vaknade jag , tog på mig baddräkt och ett höftskynke. Greppade handduken, skrev en lapp till maken, tog hissen ner och gick genom hotellträdgården. Jag tänkte mig ett dopp i havet. Hade längtat så. Långsamt gick jag förbi poolen, var det så här området såg ut i dagsljus?
Vad var nu detta? Långt blont hår flöt som en solfjäder i vattnet. Ljusblå blus och mörkblå shorts. En guide?
Lyckas med stor möda dra upp henne ur vattnet, försöker med hjärt- lungräddning men det är förgäves. Poolmannen som arbetar en bit därifrån fattar inte engelska och verkar inte ha uppmärksammat den ovanliga situationen. Men så småningom..kommer personalen på dykcentret och då blir jag avlöst. Då var det för sent, det insåg jag egentligen genast. Hon var död. Hur hade hon hamnat i vattnet?

Receptionisten som blivit tillkallad bad mig sitta ner i lobbyn och hon gav mig en kopp kaffe. Polisen skulle komma om en stund. Jag blev förhörd och ombedd att inte lämna platsen. Omskakad gick jag upp till vår lägenhet. Maken sov ännu, klockan var bara nio. Jag lade mig på soffan, slumrade till och väcktes av en telefonsignal. Det var resebyråns platschef som undrade hur jag mådde. Hon berättade att Linda hade dött redan vid fyratiden men tackade mig för att jag försökt med livräddning. Hon hade återvänt till sitt rum i hotellets annex efter en nattklubbsutflykt vid tretiden, ungefär samtidigt som vi hade anlänt till hotellet.

Hotellet, som låg direkt på stranden, var en av Tsokkos fyra anläggningar i området. Man var fri att utnyttja faciliteterna på alla ställena och många gick emellan. Vårt hotell var det enda på stranden, de andra låg längre upp mpt det lilla köpcentret. Så det kunde vara vem som helst från området som träffat den här flickan under de tidiga morgontimmarna.

Vår semestervecka kändes overklig på något sätt. Vi var visserligen med på en båtutflykt med bad i det turkosblå varma vattnet men den dystra händelsen lade sin skugga över hela vår vistelse på sagoön. Dagen före vår avfärd blev jag kallad till polisstationen. De hade inte kommit på någon lösning.

På väg ner i hissen avresedagens morgon fick jag sällskap med en medresenär. Han tog struptag på mig och tryckte upp mig i hörnet.

-Du såg mig va? Då, i torsdags morse? Va? Det var den knubbige unge man som med sin piercade flickvän suttit bredvid oss i planet på väg ner i onsdags natt. De hade stått alldeles bakom oss i kön vid incheckningen på hotellet.

Jag fann mig.

-Javisst vi flög ju tillsammans och checkade in ihop, det var jättetidigt i torsdags morse. Hurså?
Han släppte greppet om min hals.

-Förlåt! Hissen hade nått bottenvåningen och han försvann fort bort längs stranden mot Fig Tree Bay. Jag gick till receptionen. Ja jag kom ihåg nu och jag berättade. Han hade kommit upp med den hiss jag åkte ner med innan jag hittade den döda guiden.
Jag berättade också åt vilket håll han hade försvunnit. Polisen hittade honom på toan vid det lilla strandfiket halvvägs mellan byarna. Han erkände på en gång.

Hans flickvän bröt ihop.
-Jag visste att han bara tänkte på henne, jag var bara en dålig ersättning. Jag skulle aldrig ha gått med på att åka hit, då hade flickan levt. Jag förstod att det var han men han hotade att göra mig illa om jag skvallrade.

Det var en lång historia. De hade haft sällskap under gymnasieåren men han hade inte kunnat släppa tanken på henne medan hon gick vidare med sitt liv. Så hade de träffats en liten stund nere vid stranden på morgonen, gått upp mot poolområdet och satt sig och pratat. Plötsligt hade han rusat upp och skakat om henne. Hon ramlade och slog huvudet i poolkanten. I stället för att tillkalla hjälp lät han henne ligga i vattnet så hon drunknade. Eller hade han knuffat henne? Det kunde inte bevisas.

Jättetrubbel med datorn

virus o skit men..iaf bättre i kroppen, smärtan i bäckenet gick över, doktorn ringde igår! Ska trol. op. andra hötfen oxå, o i väntan på det 1 cm hälinlägg i v sko. Fick avstå från skrivarcirkeln pga väglag o värk, men det var ju tur att jag var hemma när doktorn ringde.

busväder

så jag är nu, tidigt onsdag morgon, osäker på om det kan bli någon cirkelträff för mig idag, kan ju inte riskera liv o hälsa! Hur gärna jag än vill!

Ont på nytt ställe, i bäckenbenet där de har sågat

bort ledkapseln och cementerat dit en ny av silikon..somliga har det i tuttarna, jag har silikonet i häcken haha. Försöker röra mig iaf, o nu får jag vrida benet utåt, 2 veckor efter operationen. Lagat mat, ätit o kollat såpor o Malou som intervjuade Amos Oz, bara såå intressant kille! Massor av nysnö har kommit, bläää vill inte ha mer nu förrän till 1 advent..

Bra dag, utsövd, datorn rensad från virus

och snabbare än på mycket länge. Planerar lite, fixar hemma, ska tvätta lite o göra nå´t åt mitt operationsstripiga hår..känner lite energi, det kan vara dax!

Fick msn- virus o så kom mågen med världens

present, ett antivirusprogram för msn så enkelt att en datanörd som jag klasrade det, varmt tack Dennis!

Försöker dra ner på morfinet. Nu kvart över tre em tog jag dagens första.

men känner att jag nog behöver dem ett tag till om jag ska hålla mig igång! Och det vill- ska och kan jag ju. Vi letade fram en stödstrumpa som Tusse drog på mig, för benet och foten svullnar så det bultar. Svårt att veta vad som är lagom mix mellan träning och vila.

Har också skrivit rent veckans skrivuppgift till studiecirkeln, den ska handla om sorg och är nu skickad. Tänkte lägga in texten här men min yngste brorson har skicket på mig datavirus så det funkar inte..

Aldrig mer

Hon svävade. Inte vaken men ändå i någon sorts dvala. Ben och underkropp kändes inte. Så overkligt! Hon slöt ögonen igen.
38 år var hon och det var nu tre år sedan hon träffade Petrus. Han var tre år yngre och hade kommit in på jobbet som en virvelvind. Alla tjejerna hade fräschat upp sig och var plötsligt riktiga babes. Till och med Gittan i receptionen hade klippt och tvättat det stripiga håret. Men inte hon. Såklart hon skötte sin hygien och klädde sig prydligt men inget annat.

Det var då, på Tallinnkryssningen, den sista stora avdelningskon-ferensen innan det första sparpaketet lades, som de kom att lära känna varandra. Lite bättre. Hela gruppen hade samlats i karaokecafeet första kvällen, efter middagen. Hon var nog den enda tjejen som var tämligen nykter. En lösnäsa vandrade runt och prydde snart avdelningsdirektörens redan väl tilltagna kran. Han hade sett måttligt road ut.
-Kom, vi går och dansar! Hon hade inte märkt att Petrus närmat sig henne.
-Jatack! Tur att det var mörkt i lokalen så att han inte såg hur hon rodnade.

Efter dansen satte de sig längst bak i nattklubben.

-Du flamsar inte som de andra, Kerstin. Berätta, vem är du?
-Petrus, det finns inte så mycket att berätta. Kom till sta´n för 17 år sedan, vi hade en liten gård som såldes när far dog. Mor bor kvar uppe i Sandarne, i en liten lägenhet i en brukslänga. Jag var enda barnet. Gick ut läroverket på handelslinjen. Jobb här på tekniska avdelningen på en gång som Gunnars sekreterare.
Följande dag, efter frukost, åkte de med på sightseeingturen men avvek därefter från sällskapet. Hand i hand vandrade de i de medeltida gränderna och åt en god lunch vid en uteservering nära torget. Ett par vackra vantar till hennes mor inhandlades liksom en fin tröja till Petrus´morbror i Göteborg, hans enda levande släkting. De köpte mössor till varandra och fnittrade som tonåringar medan de provade. Kerstin fick en silverring med en jättelik bärnsten.

Väldigt sena kom de ombord på båten. Alla var församlade i konferensrummet och ekonomen malde på. De smög rodnande till sina platser. Gunnar tittade gillande på sin prydliga, duktiga sekreterare. Den flickan behövde kärlek i sitt liv. Skulle Petrus kunna ge henne det hon behövde?

Resan hade avslutats 2 juni. Redan vid midsommar hade de flyttat ihop. Hans etta såldes och de fick gott och väl plats i hennes trea i Blackeberg. Nära till jobbet, bara tre stationer med t- banan. Och nära till skogen och sjön.

De åkte till Norrland den sommaren. Kerstins mor blev mycket förtjust i sin blivande måg. Själv hade han ingen familj utöver den knarrige adjunkten i Göteborg, morbror Evert.

De vigdes på förvaltningen, Gunnar förrättade vigseln och så var det mottagning i konferensrummet. Champis och smörgåstårta. De åkte sedan hem till sin lägenhet.

I september hände det första gången. Livet rann ur henne. Hon grät floder och Petrus tröstade fast han också var ledsen. Kollegor kom hem till henne.
-Du måste komma tillbaka. Bara nå´n timma om da´n. Vi saknar dej!
Hon gjorde så. Och till våren väntade de barn igen. Denna gång fick de behålla den lille. Och nu hade de försökt igen. Hon var i sjuttonde veckan. Lillen visste att han skulle få småsyskon. Han hade stolt klappat henne på magen.
-Bebbe!
Så, plötsligt igår kväll, gick vattnet. De åkte ambulans in, Carin vägg i vägg kom in och sov hos Lillen. Efter åtta timmars värkar kom fostret. Det kändes som en liten fisk som gled ur henne. 14 cm, en liten flicka som levde någon minut. Och som Kerstin blödde!

-Akut operation, hysterektomi, vi söver i hissen, åk hem till barnet hade de sagt till hennes Petrus. Hon såg hans bleka ansikte flimra förbi när hon i ilfart fördes till hissen.

Ryggbedövning. Och morfin. En värmefilt sveptes om henne och hon svävade liksom på moln. Långt bort hörde hon kirurgen säga att nu måste de ta bort livmodern.

Hon ville skrika att ni får inte!

-Vi måste göra detta, Kerstin. Det gäller ditt liv. Ni har en liten pojke, tänk på honom! Jag är ledsen! Du får sova nu. Narkosläkaren klappade henne på kinden.
När hon vaknade låg hon i hörnet av ett stort, dunkelt rum. Hon hade ingen känsel alls i underkroppen. Tänk om.. hon slumrade till igen. Så såg hon tavlan bakom huvudändan av sängen. Tid, puls, blodtryck..en blodpåse var kopplad till vänster armveck och dropp gick in i en kateter i handen. Hon försökte tala men var snustorr i munnen.
-Är du vaken nu?
-Ja. Vatten?
-Inte ännu. Du får lite munspray.
Den smakade mild citron. Åter slumrade hon till.

Långsamt började känseln komma tillbaka. Benen kändes som inpackade i varm blöt lera. Känseln kom först i vänster tå och när hon hade fått all känsel tillbaka fick hon komma till avdelningen. Det gjorde ont i magen och hon fick ett par tabletter med en mun vatten. Ett litet rum med en säng till. På den låg Petrus och vilade! Han vinkade och log.

-Svea kom på förmiddan. Med taxi. Hon började med detsamma baka bullar. Här får du!

Hon bet i en ännu varm bulle. Mammas! Med smak av citronskal! MM Men hon vågade bara ta denna tugga. Ville inte kräkas. Hon tog Petrus´hand och blundade.
-Vad gör de nu?
-Nu är de på Skansen. Sen packar hon ihop babysakerna.
-Men vi ger inte bort dem va? Vi är väl inte för gamla för adoption?

Nu gick det!

Underbar härlig dag

gör framsteg hela tiden, kan röra benet mycket bättre och är smidigare. Rumskompisen på sjukan ringde, vi har det ungefär likadant, längtaer ut men vågar inte i halkan.
Mina söta ätteläggar kom idag, ranka smala dottern o söta ungarna. Vilken lycka att ha dem!

Längtar till i morgon då barn och barnbarn

kommer hit o förgyller min lite isolerade tillvaro. Den bedrövliga snön och halkan gör att jag inte går ut, blir nog lite blek om nosen. Tur att jag har Tusse o menageriet! Djuren är så medkännande, de verkar fatta att något inte är som vanligt.

Har faktiskt trots mulet o grått väder haft en

jättebra dag, rörligare, värken o tyngden i benet borta- är det för att jag börjat med ibuprofén?

Trääääningsvärk eller är det ben- och sårläkning?

Öm i rygg o höft o ben, hela benet tungt o svullet men inte ont, absolut inte den gamla värken. Vissa övningar jag inte klarade på sjukan kan jag göra hjälpligt nu o ibland glömmer jag nästan kryckorna. Nisse verkar fatta att jag inte kan gå som vanligt men Emma är orolig och slickar mej tröstande. Småflickorna busar järnet o Atlas fattar noll.

Jag klarar mej nästan helt själv men Tusse handlar o matlagningen delar vi på. Allt behöver inte göras nu men förkylningarna håller på att släppa det var ju otur att de kom men drabbade inte så hårt. Jasg sover fortfarande på rygg. Jag alltså. Som brukar hoppa som en galen iller runt i sängen. Men morfinet håller mig väl lugn.

Katter äter inte halstabletter men det vet inte Isa

och när man konfronterar henne ser hon helt oförstående ut. Hon äter tulpaner också. Men där hjälper Elsa till. Hon vaktar så att ingen kommer förbi henne. Fräser då åt kattpojkarna. Hon har tagit över Augustas plats i huset men Isas framfart hejdar hon inte. Emma dryper iväg in i mattes rum.

F ö klarar matte nätterna hyfsat, måste bara ta pillren mer regelbundet

Det enda jobbiga nu är en förkylning, ont i halsen

men annars går det stadigt framåt. Rörelser jag hade svårt att klara förra veckan funkar faktisdkt hjälpligt nu. Tacksam för den tuffa sjukgymnasten, fick ju faktiskt beröm av henne till slut. Att snön o halkan är kvar är kanske lika bra, så att jag inte är för äventyrlig. Att röra mig inomhus räcker gott så här en vecka efter operationen.

varför funkar det inte att lägga in bilder? va?

Tredje da´n hemma, har äntligen sovit ut riktigt, faan va´de

är morrontidiga på sjukan, o så lite juste fika. Just ingen värk vid vila, försöker dra ner lite på knarket för man blir ju så j-a trött av det. Ska ringa distriktan o boka tid för att ta bort girafferna, nä agrafferna som stygnen numera ersatts av. Ska ske om ca 2 veckor. Trääääna träna träna. Är ju igång flera timmar om da´n hemma oxå, går o grejar, fixar käk, plockar. O så tar jag en spruta i magen varje kväll mot blodpropp. Kroppen e som en j-a kemifabrik..