gör framsteg hela tiden, kan röra benet mycket bättre och är smidigare. Rumskompisen på sjukan ringde, vi har det ungefär likadant, längtaer ut men vågar inte i halkan.
Mina söta ätteläggar kom idag, ranka smala dottern o söta ungarna. Vilken lycka att ha dem!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar