
onsdag 4 november 2009
måndag 19 oktober 2009
Laptopen är kaputt
lördag 5 september 2009
Sval höstmorgon

onsdag 19 augusti 2009
Underbar dag igår
torsdag 30 juli 2009
tisdag 28 juli 2009
Och nu har den sista flyttat

måndag 20 juli 2009
kottrapport
fredag 17 juli 2009
Kottesommar
söndag 21 juni 2009
Äntligen lite sol o värme efter en medioker o kall
torsdag 18 juni 2009
Gla´midsommar kan man önska nu, regnet har börjat
måndag 15 juni 2009
Jaha här har det varit dött se´n pingst o nu ere
lördag 30 maj 2009
onsdag 27 maj 2009
Oj nu va´re längesen jag klottrade här..

söndag 17 maj 2009
Söndagseftermiddag
Så blev det fika på altanen, en tupplur o så åkte maken iväg på en mc- tur. O jag tog en tupplur. Se´n tvätt o lite lätt lunchmiddag med mycket grönt, det behövdes efter allt sött..solen skiner ännu på kvällskvisten o det är riktigt gassigt, hääärligt..
Onsdag blir det lunch på sta´n o lite ärenden, torsdag är det kyrkkaffe som jag lovat hjälpa till med. Och på fredag bär det av..dra ända in i Hälsingland..har en nätkompis jag ska träffa o maken har klassträff..
lördag 9 maj 2009
länge sen
fredag 1 maj 2009
Ny månad

Så gick det till att städa i vårt område, och nu är det redan ny månad vi hade en jättemysig valborg o 1 maj e inte dålig- varmt o härligt, solar i bikini på altanen..småkatterna fyller 2 år så det blir gräddkalas sen..tandläkarn i morrn, mindre kul o dyrt, Håga loppis på söndag och sen finns det visst nå´t som kallas deklaration..
lördag 25 april 2009
onsdag 22 april 2009
aktiv- javisst men med måtta..
söndag 19 april 2009
lördag 18 april 2009
Iskalla vintriga vindar fast solen sken idag
onsdag 15 april 2009
Fy attan va´kallt o värre blir det, snöblandat regn
måndag 13 april 2009
Tv- såpor, grillning
söndag 12 april 2009
Slapp dag, sov länge
lördag 11 april 2009
Vååååår!
torsdag 9 april 2009
stadsresan
onsdag 8 april 2009
Premiärtur med Karl- Oskar igår kväll
tisdag 7 april 2009
aprilväder- javisst! Underbar varm solig dag igår
söndag 5 april 2009
Nja bakslag är det ju men vinter- näe, vår iaf idag
lördag 4 april 2009
Klart på altanen, sommarvarmt idag när vi röjde
fredag 3 april 2009
Tredje april, stark vårsol o varmt..
Lucas´påskpresent- o Annas- har kommit, morfar hämtar, klipper sej, tvättar bilen o handlar. Klippningen är hans födelsedagspresent som han önskade sig. Lite trivialt men so what..köper nå´t på sta´n på torsdag oxå, då ere laxdax med Margareta.
O jag softar hemma idag, känner viss trötthet både i benet och totalt, det är bara att lyda signalerna o coola ner lite..svårt när man ser allt som behöver göras, nu oxå ute..men jag måste avstå..avvakta eller vänta på att någon annan gör det..o det brukar ju oftast gå bra för jag är egentligen en lite loj natur..
Blev godissugen. Kaffe med en klick glass fick det bli. En liten.
Nu till en tupplur.
onsdag 1 april 2009
Ljuvliga vårdagar
lördag 28 mars 2009
Från Bylet till Bälinge
torsdag 26 mars 2009
Barnvakt idag i Roslagen, solig sval vårmorgon
Nu ere vår iaf..
tisdag 24 mars 2009
Sooool o kallt men- snö..vad är detta? Bakslag
Mår mycket bra, såret är läkt och syns nästan inte. Cirkelavslutning skrivarkursen i morrn, har skrivit en liten rysare..ska bli kul att träffas igen..
Går obehindrat inne men en eller ingen krycka igår hämtade jag posten med bara en..det går framåt. Tar bara enstaka ipren o något mer till natten. Kan jag vara mera nöjd? En höft som inte värker, vilken lyyyyx!
måndag 23 mars 2009
Låååångsamt
onsdag 18 mars 2009
tisdag 17 mars 2009
astrött idag oxå
måndag 16 mars 2009
J-a f-de puckade virusdator
söndag 15 mars 2009
bara så astrött
fredag 13 mars 2009
miss-tag
resten av dagen fyllde matte med Lepigen- start, jisses vilken fart det blir på magen, bra eftter morfinförstoppningen! och en massa tvätt, fick blodad tand med bantning efter att ha kollat flera duärvadduäter- program efter varann..o så har jasg förhöjt inneskorna med ilägg o går nu bra med dem och en krycka. Lätt supé till melodifestivalen, detta kommer att gå som en dans jippii..o tar väldigt lite värktabletter..hurra!.sse inte låta bli..
torsdag 12 mars 2009
uppgift deckare
Vad var nu detta? Långt blont hår flöt som en solfjäder i vattnet. Ljusblå blus och mörkblå shorts. En guide?
Lyckas med stor möda dra upp henne ur vattnet, försöker med hjärt- lungräddning men det är förgäves. Poolmannen som arbetar en bit därifrån fattar inte engelska och verkar inte ha uppmärksammat den ovanliga situationen. Men så småningom..kommer personalen på dykcentret och då blir jag avlöst. Då var det för sent, det insåg jag egentligen genast. Hon var död. Hur hade hon hamnat i vattnet?
Receptionisten som blivit tillkallad bad mig sitta ner i lobbyn och hon gav mig en kopp kaffe. Polisen skulle komma om en stund. Jag blev förhörd och ombedd att inte lämna platsen. Omskakad gick jag upp till vår lägenhet. Maken sov ännu, klockan var bara nio. Jag lade mig på soffan, slumrade till och väcktes av en telefonsignal. Det var resebyråns platschef som undrade hur jag mådde. Hon berättade att Linda hade dött redan vid fyratiden men tackade mig för att jag försökt med livräddning. Hon hade återvänt till sitt rum i hotellets annex efter en nattklubbsutflykt vid tretiden, ungefär samtidigt som vi hade anlänt till hotellet.
Hotellet, som låg direkt på stranden, var en av Tsokkos fyra anläggningar i området. Man var fri att utnyttja faciliteterna på alla ställena och många gick emellan. Vårt hotell var det enda på stranden, de andra låg längre upp mpt det lilla köpcentret. Så det kunde vara vem som helst från området som träffat den här flickan under de tidiga morgontimmarna.
Vår semestervecka kändes overklig på något sätt. Vi var visserligen med på en båtutflykt med bad i det turkosblå varma vattnet men den dystra händelsen lade sin skugga över hela vår vistelse på sagoön. Dagen före vår avfärd blev jag kallad till polisstationen. De hade inte kommit på någon lösning.
På väg ner i hissen avresedagens morgon fick jag sällskap med en medresenär. Han tog struptag på mig och tryckte upp mig i hörnet.
-Du såg mig va? Då, i torsdags morse? Va? Det var den knubbige unge man som med sin piercade flickvän suttit bredvid oss i planet på väg ner i onsdags natt. De hade stått alldeles bakom oss i kön vid incheckningen på hotellet.
Jag fann mig.
-Javisst vi flög ju tillsammans och checkade in ihop, det var jättetidigt i torsdags morse. Hurså?
Han släppte greppet om min hals.
-Förlåt! Hissen hade nått bottenvåningen och han försvann fort bort längs stranden mot Fig Tree Bay. Jag gick till receptionen. Ja jag kom ihåg nu och jag berättade. Han hade kommit upp med den hiss jag åkte ner med innan jag hittade den döda guiden.
Jag berättade också åt vilket håll han hade försvunnit. Polisen hittade honom på toan vid det lilla strandfiket halvvägs mellan byarna. Han erkände på en gång.
Hans flickvän bröt ihop.
-Jag visste att han bara tänkte på henne, jag var bara en dålig ersättning. Jag skulle aldrig ha gått med på att åka hit, då hade flickan levt. Jag förstod att det var han men han hotade att göra mig illa om jag skvallrade.
Det var en lång historia. De hade haft sällskap under gymnasieåren men han hade inte kunnat släppa tanken på henne medan hon gick vidare med sitt liv. Så hade de träffats en liten stund nere vid stranden på morgonen, gått upp mot poolområdet och satt sig och pratat. Plötsligt hade han rusat upp och skakat om henne. Hon ramlade och slog huvudet i poolkanten. I stället för att tillkalla hjälp lät han henne ligga i vattnet så hon drunknade. Eller hade han knuffat henne? Det kunde inte bevisas.
Jättetrubbel med datorn
tisdag 10 mars 2009
busväder
Ont på nytt ställe, i bäckenbenet där de har sågat
måndag 9 mars 2009
Bra dag, utsövd, datorn rensad från virus
söndag 8 mars 2009
Fick msn- virus o så kom mågen med världens
Försöker dra ner på morfinet. Nu kvart över tre em tog jag dagens första.
Har också skrivit rent veckans skrivuppgift till studiecirkeln, den ska handla om sorg och är nu skickad. Tänkte lägga in texten här men min yngste brorson har skicket på mig datavirus så det funkar inte..
Aldrig mer
Hon svävade. Inte vaken men ändå i någon sorts dvala. Ben och underkropp kändes inte. Så overkligt! Hon slöt ögonen igen.
38 år var hon och det var nu tre år sedan hon träffade Petrus. Han var tre år yngre och hade kommit in på jobbet som en virvelvind. Alla tjejerna hade fräschat upp sig och var plötsligt riktiga babes. Till och med Gittan i receptionen hade klippt och tvättat det stripiga håret. Men inte hon. Såklart hon skötte sin hygien och klädde sig prydligt men inget annat.
Det var då, på Tallinnkryssningen, den sista stora avdelningskon-ferensen innan det första sparpaketet lades, som de kom att lära känna varandra. Lite bättre. Hela gruppen hade samlats i karaokecafeet första kvällen, efter middagen. Hon var nog den enda tjejen som var tämligen nykter. En lösnäsa vandrade runt och prydde snart avdelningsdirektörens redan väl tilltagna kran. Han hade sett måttligt road ut.
-Kom, vi går och dansar! Hon hade inte märkt att Petrus närmat sig henne.
-Jatack! Tur att det var mörkt i lokalen så att han inte såg hur hon rodnade.
Efter dansen satte de sig längst bak i nattklubben.
-Du flamsar inte som de andra, Kerstin. Berätta, vem är du?
-Petrus, det finns inte så mycket att berätta. Kom till sta´n för 17 år sedan, vi hade en liten gård som såldes när far dog. Mor bor kvar uppe i Sandarne, i en liten lägenhet i en brukslänga. Jag var enda barnet. Gick ut läroverket på handelslinjen. Jobb här på tekniska avdelningen på en gång som Gunnars sekreterare.
Följande dag, efter frukost, åkte de med på sightseeingturen men avvek därefter från sällskapet. Hand i hand vandrade de i de medeltida gränderna och åt en god lunch vid en uteservering nära torget. Ett par vackra vantar till hennes mor inhandlades liksom en fin tröja till Petrus´morbror i Göteborg, hans enda levande släkting. De köpte mössor till varandra och fnittrade som tonåringar medan de provade. Kerstin fick en silverring med en jättelik bärnsten.
Väldigt sena kom de ombord på båten. Alla var församlade i konferensrummet och ekonomen malde på. De smög rodnande till sina platser. Gunnar tittade gillande på sin prydliga, duktiga sekreterare. Den flickan behövde kärlek i sitt liv. Skulle Petrus kunna ge henne det hon behövde?
Resan hade avslutats 2 juni. Redan vid midsommar hade de flyttat ihop. Hans etta såldes och de fick gott och väl plats i hennes trea i Blackeberg. Nära till jobbet, bara tre stationer med t- banan. Och nära till skogen och sjön.
De åkte till Norrland den sommaren. Kerstins mor blev mycket förtjust i sin blivande måg. Själv hade han ingen familj utöver den knarrige adjunkten i Göteborg, morbror Evert.
De vigdes på förvaltningen, Gunnar förrättade vigseln och så var det mottagning i konferensrummet. Champis och smörgåstårta. De åkte sedan hem till sin lägenhet.
I september hände det första gången. Livet rann ur henne. Hon grät floder och Petrus tröstade fast han också var ledsen. Kollegor kom hem till henne.
-Du måste komma tillbaka. Bara nå´n timma om da´n. Vi saknar dej!
Hon gjorde så. Och till våren väntade de barn igen. Denna gång fick de behålla den lille. Och nu hade de försökt igen. Hon var i sjuttonde veckan. Lillen visste att han skulle få småsyskon. Han hade stolt klappat henne på magen.
-Bebbe!
Så, plötsligt igår kväll, gick vattnet. De åkte ambulans in, Carin vägg i vägg kom in och sov hos Lillen. Efter åtta timmars värkar kom fostret. Det kändes som en liten fisk som gled ur henne. 14 cm, en liten flicka som levde någon minut. Och som Kerstin blödde!
-Akut operation, hysterektomi, vi söver i hissen, åk hem till barnet hade de sagt till hennes Petrus. Hon såg hans bleka ansikte flimra förbi när hon i ilfart fördes till hissen.
Ryggbedövning. Och morfin. En värmefilt sveptes om henne och hon svävade liksom på moln. Långt bort hörde hon kirurgen säga att nu måste de ta bort livmodern.
Hon ville skrika att ni får inte!
-Vi måste göra detta, Kerstin. Det gäller ditt liv. Ni har en liten pojke, tänk på honom! Jag är ledsen! Du får sova nu. Narkosläkaren klappade henne på kinden.
När hon vaknade låg hon i hörnet av ett stort, dunkelt rum. Hon hade ingen känsel alls i underkroppen. Tänk om.. hon slumrade till igen. Så såg hon tavlan bakom huvudändan av sängen. Tid, puls, blodtryck..en blodpåse var kopplad till vänster armveck och dropp gick in i en kateter i handen. Hon försökte tala men var snustorr i munnen.
-Är du vaken nu?
-Ja. Vatten?
-Inte ännu. Du får lite munspray.
Den smakade mild citron. Åter slumrade hon till.
Långsamt började känseln komma tillbaka. Benen kändes som inpackade i varm blöt lera. Känseln kom först i vänster tå och när hon hade fått all känsel tillbaka fick hon komma till avdelningen. Det gjorde ont i magen och hon fick ett par tabletter med en mun vatten. Ett litet rum med en säng till. På den låg Petrus och vilade! Han vinkade och log.
-Svea kom på förmiddan. Med taxi. Hon började med detsamma baka bullar. Här får du!
Hon bet i en ännu varm bulle. Mammas! Med smak av citronskal! MM Men hon vågade bara ta denna tugga. Ville inte kräkas. Hon tog Petrus´hand och blundade.
-Vad gör de nu?
-Nu är de på Skansen. Sen packar hon ihop babysakerna.
-Men vi ger inte bort dem va? Vi är väl inte för gamla för adoption?
Nu gick det!
lördag 7 mars 2009
Underbar härlig dag
Mina söta ätteläggar kom idag, ranka smala dottern o söta ungarna. Vilken lycka att ha dem!
fredag 6 mars 2009
Längtar till i morgon då barn och barnbarn
torsdag 5 mars 2009
Trääääningsvärk eller är det ben- och sårläkning?
Jag klarar mej nästan helt själv men Tusse handlar o matlagningen delar vi på. Allt behöver inte göras nu men förkylningarna håller på att släppa det var ju otur att de kom men drabbade inte så hårt. Jasg sover fortfarande på rygg. Jag alltså. Som brukar hoppa som en galen iller runt i sängen. Men morfinet håller mig väl lugn.
tisdag 3 mars 2009
Katter äter inte halstabletter men det vet inte Isa

och när man konfronterar henne ser hon helt oförstående ut. Hon äter tulpaner också. Men där hjälper Elsa till. Hon vaktar så att ingen kommer förbi henne. Fräser då åt kattpojkarna. Hon har tagit över Augustas plats i huset men Isas framfart hejdar hon inte. Emma dryper iväg in i mattes rum.
F ö klarar matte nätterna hyfsat, måste bara ta pillren mer regelbundet
Det enda jobbiga nu är en förkylning, ont i halsen
måndag 2 mars 2009
Tredje da´n hemma, har äntligen sovit ut riktigt, faan va´de
lördag 28 februari 2009
Höftvärken är boooorta hipp hipp hurra
söndag 22 februari 2009
Tog till det gamla knepet
lördag 21 februari 2009
Emma har gjort massor av änglar i snön
.
fredag 20 februari 2009
Kvällen bara rusade fram med dansen, film

torsdag 19 februari 2009
Så blir man då gräsänka ett par dygn
onsdag 18 februari 2009
Solen
tisdag 17 februari 2009
Ett par ganska bra dagar, tar det isigt
söndag 15 februari 2009
Har haft ganska ont i helgen när jag inte får ta ipren
fredag 13 februari 2009
Jaha så har man då fått rollator

torsdag 12 februari 2009
Mår faktiskt riktigt bra
o träningsvärk fick jag, hade tänkt dra ner på de starkaste pillren

onsdag 11 februari 2009
Träningsprogram gu´va trist det låter
tisdag 10 februari 2009
Så va´re gjort
lördag 7 februari 2009
Bra dag idag
torsdag 5 februari 2009
Snö idag o gissa om det känns i lederna
tisdag 3 februari 2009
Idag ska jag

måndag 2 februari 2009
Laxpaté med råkostsallad till middag, inte dumt alls!
lördag 31 januari 2009
Sista januari, lördag, gråväder idag, solen lyser med sin frånvaro

torsdag 29 januari 2009
Barnvakt ikväll, bara sååå kul!
onsdag 28 januari 2009
Planerar för fullt igen
tisdag 27 januari 2009
Bra dag idag, piggare
Margaretas kaviarmousse
1 liten knipplök purjogräslök eller dill till garnering lägg till lax o räkor o citron!Hacka löken mycket fint. Vispa grädden ganska hårt och blanda i kaviar, peppar och lök. Rör försiktigt ner merparten av rommen, spara lite till garnering. Blötlägg gelatinbladen 5 minuter i kallt vatten. Värm vattnet och lös upp gelatinet. Blanda ner det i kaviargrädden. Portionera ut röran i små glas och ställ glasen i kylen att stelna. Garnera dem med rom och dill eller gräslök.
Recept jag fått av Eva
2-3laxfileer
3 potatis
2 morötter
1 gul lök
1 röd paprika
1 fänkål
sockerärtor
1,5 hönsbuljongtärning
2 dl vatten
2 dl vitt vin (matlagningsvin går bra)
1 påse saffran
olivolja
salt och peppar
färsk timjan
Så här gör du....
sätt ugnen på 200 gr Lägg i laxen i en form ringla över lite olivolja och under fisken samt salta och peppra
Tillaga i ugnen tills den är klar.
skär klyftor av potatis med skal och lök.Skär morötterna tunna stavar.Fräs detta i en wokpanna med olivolja.Skiva paprika och fänkål och lägg i wokpannan,låt fräsa med en kort stund.
Tillsätt vatten samt buljongtärningar,låt koka upp .Tillsättvin samt saffran som du först stött i mortel. låt småputtra tills potatisen känns nästan färdiga.hacka sockerärtorna lätt och blanda ner dom med resten av grönsakerna.Smaka ev av med salt och peppar.
Fördela saffransgrönsakerna på tallrikar.Lägg en laxfile på vardera samt toppa med färsk timjan.
måndag 26 januari 2009
Efter en dötrist helg med gråväder

Det blir förstås jobbiga dygn med värk o dålig sömn men tiden får arbeta för mig. 12 veckors konvalescens. Gåbord, se´n 2 kryckor, se´n en..o till sommaren så kanske..
fredag 23 januari 2009
Fy för den lede för Carl Jan i Let´s dance
gräsänka
torsdag 22 januari 2009
mer om Carin
- Men då måste någon mer vara med. Vad skulle du säga om en kille? Jippii, Tessan såg genast framför sig möjligheten av att ha en kollega att tala med och någon som kanske skulle kunna hålla Carin på humör.
-
- Vi kollar med Biggan först och sedan talar jag med handläggaren. I högra sekretärlådan ligger min adressbok, vi ringer runt till resebyråerna! När vi har fikat klart kan vi gå till bokhandeln och kolla guideböcker. Vi kan gå till resebyrån på hemvägen. Carin blev nästan euforisk. Och pass, har du det? Mitt räcker två år till. Vi äter lunch i gallerian tycker jag. Soppan tar jag ikväll.
När flickorna tittat på resehandböcker och valt ut två stycken tog de hissen ner till bottenplanet. Värsta lunchrusningen var över så det gick hyfsat att komma fram med rullstolen. En kille kom fram till bordet och hejade. Liten, smal och väldigt sned i ryggen.
-Hej Tessan!
-Hej Tobbe det här är Carin. Carin, Tobbe var klasskamrat med min bror. Han gillar bilar.
-Men hej Carin! Han mötte hennes blick och tryckte hennes hand lätt.
Plötsligt gungade det till för Carin, hon trodde hon skulle svimma. Vilka snälla ögon den killen hade. Blev hon förälskad? Det var i så fall länge sedan sist. Men var det möjligt? Hon, krymplingen, invaliden? Hon blundade ett ögonblick och sedan frågade hon om han också skulle äta.
-Nej jag har några ärenden att uträtta.
-Kan du inte komma hem och fika med oss? hörde hon sig själv fråga.
De fortsatte till resebyrån där Carin kände sig ovanligt väl bemött. Snart hade de preliminärbokat en resa i början av april och de återvände hem med en budapestrulle i en kartong. Carin ville fräscha upp sig, tömma kateterpåsen och bli kammad och sminkad. Byta tröja kanske?
Tessan undrade i sitt stilla sinne vad som hänt med Carin. Hon verkade så glad. Hon kunde väl inte..nej det var omöjligt. Carin var en riktig snobb, akademiker, lite överklass. Pappan var höjdare i landstinget och mamman egen företagare, brodern var diplomat. Stor villa hade de strax utanför stan. Ombyggd för att passa Carin. Och Tobbe var en vanlig arbetarunge som gillade gamla bilar. Bilmekaniker. Pappan var visst alkis och modern hade varit ensam med barnen.
Det ringde på dörren. Så stod han där, i hallen. Carin kände hur hon rodnade. Hade han inte ett blompaket i handen?
-Jag visste inte vilka blommor du tycker om. Jag hoppas du gillar dem.
Det var 20 tulpaner i olika färger. Tessan letade fram en gammal lerkruka som hon visste att Carin gillade.
-Hörni tjejer vill ni med på motorcykelmässan som börjar i morrn? Jag har en kompis som jag kan låna en specialbuss av!
Carin trodde att hon drömde. Hon kunde ta sig ut och göra roliga saker utan att blanda in alla förbaskade kommunala snåljåpar. Tänk om hon skulle köpa en egen specialbuss? Om någon ville köra den?
Klockan sju på morgonen nästa dag stod bussen parkerad utanför Carins hus. Tessan hade varit där extra tidigt så Carin var klar, söt och fräsch i röd dress.
-Henke är med oss idag, ja det är ju hans buss, det är väl ok?
-Såklart sade flickorna med en mun.
Den dagen var den trevligaste Carin upplevt sen före olyckan. För hon hade inte bara förlorat sin rörlighet, bästa kompisen var ju borta. Ingen att skratta och ha kul med. Inga nya vänner heller. Bara ytliga kompisar på rehab och högskolan. Kontaktperson ville hon inte ha.
När de kommit hem igen var Tobbe kvar och de delade på en flaska vin. Förvånat tittade de på varann nästa morgon. Så log de.
De fortsatte att träffas. Carin började sin skrivarcirkel och Tessan hängde med. Förstås. Hon klarade sin hemtenta i engelska och började skriva C- uppsatsen. Det blev en studie i handikapptillgänglighet i London. Material fanns sedan englandsresan för två år sedan. Resten hittade hon på nätet.
Ledsagning på resan beviljades. 15 april skulle de åka, flickorna och assistenten
Pelle asom var nyanställd. Hon fick betala resan för Tessan och kommunen stod för Pelles del. Nu var de framme i slutet av mars.
Carin mådde illa. Inte kunde..nä det var nog bara en släng av vinterkräksjuka. Fast hon hade ju inte ätit p- piller. Inte sen före olyckan. Och då, när de hade druckit vin den där kvällen och Tobbe sov över..visst..Oj!
-Vi går och handlar nu, Tessan.
-Men du mår ju illa?
-Hm vad tror du det beror på?
-Men
-Men vaddå?
Hemma igen från apoteket ordnade flickorna med provet. Det var positivt.
-Tessan tryck 4 på telefonen och sätt på mig handsfreen!
Tessan visste att fyran var till Tobbes telefon.
-Tobbe, kan du komma över ikväll, tar du med pizza?
-Ok, kommer vid sjutiden puss.
-Tessan kan du inte gå på bio ikväll jag bjuder!
-Visst, tack! Det hade blivit många biobesök under våren när Carin ville vara ensam med Tobbe.
Carin knäppte på datorn och tog fram sin wordsida. Hon skrev ett stycke som hon sen kopierade in i både facebook och bloggen. Jag ska bli mamma stod det. Ingen risk att Tobbe läste det, möjligen nån av hans kompisar. Telefonen ringde. Dert var brodern som alltid hade hennes blogg på skärmen.
-Vad i helvete Carin, är det sant? Tobbe? Men klarar du det?
-Måste till doktorn såklart men det finns ju många funktionshindrade som fött barn.
-Vet mor och far?
-Nej jag tog provet idag. Mådde illa. Ska berätta för Tobbe ikväll.
-Du måste berätta hemma. Det kan finnas nån på fars jobb som ser facebook.
-Hur justa är de mot mej då? Behandlar mej som en mindre vetande unge!
Du vet ju att det är välvilja!
-Det gör ont likafullt!
-Jag är på din sida Spädis!
-Fan ta dej!
-Kram på dej också!
Carin rinde upp modern och berättade. Hon lät glad men hade en kund och kunde inte prata. Hon lovade att berätta för fadern. Och hon skulle titta upp nästa kväll.
Typiskt tänkte Carin, man är inte viktig. Men nu var hon orättvis. Då, för fem år sedan, hade båda föräldrarna och brodern släppt allt annat. Dick hade tagit studieuppehåll på juristlinjen och varit hennes assistent efter den långa sjukhusvistelsen. Villan hade byggts om och i början klarade familjen all hennes omvårdnad. Det blev väldiga slitningar i familjen och en skilsmässa hade varit nära. När Dick sedan återvände till studierna satte sig föräldrarna ner med Carin. De undrade hur hon såg på sin framtid. Hon klarade studenten och började läsa språk på distans. Assistenter anställdes men det var svårt. Carins lynnighet förstörde relationerna. På ett år hade ett fyrtiotal olika assistenter passerat revy. Och efter en sjukhusvistelse förra året fick hon nog. Inte hem igen och vara småflicka i blommigt rosa gulligt rum. 21 år och ett barn! Aldrig mer!
Så i somras hade hon flyttat in i denna handikappanpassade trea högst upp i huset. (mammas lägenhet)Allt praktiskt fungerade utom möjligen hissen. Assistenten fick nästan hålla andan och pressa sig in bakom Kalle, hennes elrullstol. Det var apparater överallt, takliftar och gud vet allt. Sängen var ett under av finesser men hon hatade den. O så gärna hon hade haft sin gamla fina Hästens. Men det var kul att inreda den egna lyan. Hon orkade inte hålla i en bok så hon läste i taket på nätterna.
Innan Tessan försvann på bio hade hon dukat. Vackra vinglas, silverbestick och de stora pizzatallrikarna. Brutna servetter som hon visste att Carin ville ha dem. Rosa ljus i mässingsljusstakarna, tändaren bredvid.
Hissen stannade. Carin satt vid dörren, den automatiska öppnaren vilade i hennes knä. Nu var han här.
-Käraste, hur är det?
-Kom in Tobbe, ta av dej jackan så sätter vi oss till bords. Häller du upp vinet?
-Ska vi fira något?
-Kanske
-Berätta!
Precis som brodern hade Tobbe undrat om Carin skulle klara en graviditet och förlossning men han var jublande glad och lovade att följa med till doktorn.
-Skål för lilla mamma, vad ska han heta?
-Han? Det kanske är en hon? Skål för pappa!
Plötsligt stod Tobbe på knä bredvid henne.
-Vill du gifta dej med mej?
Just som hon svarat ja ringde telefonen.
-Får jag prata med honom?
Det var fadern. Han lät upprörd. Tobbe kopplade ur handsfreen och tog långsamt telefonen.
-Ja det är Torbjörn
-Vad i helvete har du ställt till med? Fattar du det? Utnyttja en stackare på det viset?
Tobbe blev alldeles vit och stammade
-Vi vi ska gifta oss. S s snart. O o o doktorn vet väl om om hon k k klarar det
-På så sätt, ja du verkar ju mena allvar, jag får be om ursäkt. Kan ni komma hit på söndag på middag?
- Jag ska f f fråga CCarin
-
- Jag kan få prata med henne!
-
Tobbe kopplade in hennes handsfree igen.
Carin ville inte ha sin assistent med till föräldrarna. Tobbe hade lärt sig att klara hennes förflyttningar själv och föräldrarna kunde ju också hjälpa till. De hade lånat Fredriks bil igen. Den hade ramp eftersom han körde åt handikappidrotten ibland.
-Tror du vi kan köpa en sån här begagnad? Barnvagnen måste ju också få plats! Tobbe lät fundersam.
-Ska kolla med pappa han jobbar ju åt landstinget. Du kunde ju ha den i jobbet också, göra hembesök och meka med folks bilar i garaget hos dem! Bli din egen. Jag kan bokföring. Mamma lärde mig. Det finns fina dataprogram. Fixartobbe hur låter det?
-Eller Anderssons biljour? Med en lös insats för mek. Slaf så du kan vila. Campa kanske.
-Lite vanligt namn kanske men idén är kanon ju. Finns det en marknad?
-Absolut. Fixa bilen åt folk medan de jobbar, på jobbparkeringen. Spar tid åt dem. Men när ska vi gifta oss? Och ska vi verkligen resa?
-Snart. Påsk? Och resan får doktorn råda oss om. 9 på tisdag, du är väl säkert där då?
-Såklart, lita på Anderssons jour. Tror du jag kan få assistentutbildning? Jag är så rädd att göra dej illa när jag hjälper dej.
-Ska höra med Biggan. Nu är vi framme. Du kan backa in.
-Oj vilken kåk! Tobbe tänkte på sitt barndomshem- En tvåa i en nedsliten betongförort. Trångt medan pappa bodde hemma. Sedan fick de mer plats, ett eget pojkrum för honom och brodern. Morsan sov i bäddsoffan. Han bodde kvar där men brorsan var gift och hade två barn. Han fällde ner rampen, öppnade bakluckan och stängde av motorn.
Britt och Lasse kom ut på trappan.
-Välkomna! Vilken bra bil. Är den din? Lasse var imponerad.
-Nej vi lånar av en kompis. Hjälper du mej lite, jag är inte så van!
Till Carins stora glädje verkade herrarna hya funnit varann. Modern kom fram och kramade sin tös.
-Ska jag verkligen bli mormor? Vad säger doktorn?
-Vi ska dit på tisdag. Men barnmorska lät positiv. Det blir nog kejsarsnitt.
Doktorn trodde graviditeten och förlossningen skulle gå bra och hon skrevs in på specialistmödravården. En resa skulle bara göra henne gott. De bokade en extra biljett till Tobbe.
Lasse köpte en begagnad buss i bröllopspresent och det var en lång rad konservburkar bunden bakom. Dick var den skyldige. Hela Tobbes familj hade varit med vid vigseln och brorsdöttrarna var de sötaste brudnäbbar man kunde se. Hela festligheten ägde rum i Carins föräldrahem, även vigseln. Britts brudklänning och slöja hade letats fram i all. Vissa justeringar hade gjorts.
Lasse hade varit rörd i sitt tal.
-Aldrig trodde jag väl att jag skulle få uppleva den här dagen. Du har gjort mor och mig lyckliga och härligare måg hade vi inte kunnat få! Skål!
Brodern tog vid.
-Spädis, jag önskar dig lycka och välgång, var inte för elak mot den här gossen!
-Du ska få igen! svarade Carin
En som inte skålade var Tobbes far. Han hade hållit sig nykter en hel vecka nu men det var jobbigt. Han kramade handen på den kvinna han inte kunde leva med och inte leva utan.
-Vilka pojkar vi har. De är i alla fall lyckade!
Hon suckade och kramade hans hand tillbaka.
Så for brudparet iväg i sitt nya fordon. Det skramlade nåt oerhört. Tobbe körde in på deras parkeringsplats och han lyfte Carin ur rullstolen, bar henne över tröskeln och lade henne på sängen. Min fru, viskade han och smekte hennes kind.
-Du är min man, nynnade hon tillbaka.
Följande dag strax före 12 satt de i SAS- planet som taxade ut mot startplattan. Elrullstolen var incheckad och herrarna hade lyft Carin till flygstolen. Hon ville resa så normalt som möjligt. En transportrullstol fanns hopfälld längst bak. De hade fått gå ombord först av alla. Om fem timmar skulle de vara framme i Sharm- el Sheikh. En handikappbuss väntade dem där, den hade de hyrt för hela veckan. Carin längtade efter att snorkla. Det hade hon älskat att göra före olyckan och det borde funka nu också. Hotell utan nivåskillnader och med hiss. Sängen var ett problem men det borde gå. Toabesöken också.
Oj vilken värme! Fastän klockan var sex lokal tid var det hett och de måste in i den breda transferbussen. Den rullade några hundra meter mot en ruffig ankomsthall. Maqrmorgolv, ryssar överallt, visumkö, passkö, vilket krångel. Bagagebandet satte igång och hennes rullstol sattes ner ganska bryskt på golvet, Alla väskor kom slutligen. Så ut till guiderna. De fick hjälp att hitta sin hyrbuss och snart satt Carin fastspänd i sin Kallestol. Guiden hjälpte killarna att hitta hotellet på gps och de rullade iväg. Hotellet låg utanför staden på klippan och det var väldigt lugnt där. Säkerhetsvakterna kontrollringde till receptionen och de anvisades en plats att parkera bussen. Incheckningen gick trögt. De hade bokat all inclusive och tog sig genast till restaurangen. Bagaget skulle fraktas till deras rum som låg i ett annex nära poolerna. Vinet smakade hyfsat men ölen var blaskig. Carin ville ha råkost och det serverades verkligt fräscha grönsaker, konstfullt upplagda. Pelle tog av det hon pekade på. Han som var ny behövde träna sig att läsa av hennes signaler.
-Ågg också, och lite fisk. Inget kött. En fralla. Sen räcker det! Du ser väl dessertbordet?
Och det var imponerande. Färsk frukt, tårtor, jello, dadlar, jordgubbar..
Så började showen. De satt ute vid poolen, ganska nära scenen. Magdansösen hämtade både Tobbe och Pelle. Tobbe blev illröd men följde med, Tessan applåderade och Carin ropade Tobbe Tobbe Tobbe! Och han svängde på höfterna efter bästa förmåga! Så rökte de vattenpipa. Men Carin ville ha whisky. Kan ni blanda en Irish coffee åt mig frågade hn kyparen.
-Sure madame svarade han.
Madam. Madame Andersson. Det var hon! Så livet hade förändrats sedan den där förmiddan i vintras. Dagen då hon träffade Tobbe. Dagen då hon började leva. För tre månader sedan.
Vad hon inte anade var att Tobbes liv genomgått en minst lika genomgripande förändring. Oftast mekade han med bilarna i det hyrda garaget på kvällar och helger när andra var ute och roade sig. Cruisade gjorde han förstås ibland. Eller såg en film hemma med mamma. Dansa? Han hade hört flickor viska till varandra. Bilnörden kallades han. Gift med sin Cheva. Han hade aldrig haft stadigt sällskap förut. Men nu. Nu levde han. En underbar, vacker och klok fru. En baby på väg. Ett eget företag. De skulle visst kunna få starta eget- bidrag. Fram till förlossningen skulle han gå kurs. Sedan vara pappaledig tills de fick dagisplats. Och då skulle de sätta igång. Carin skulle ta sin examen i sommar och sedan började hon med pappersarbetet med firman. Svärfar och svågern ville investera. Om det gick dåligt första åren så gjorde det inget. De båda behövde ett förlustbolag för sina aktievinster. Själva skulle de ta ut hyfsade löner.
Babyn väntades i oktober.
-Du de har styrketräning på gymmet här. Nåt för dej Tobbegubben? Eller vill du bara snorkla med mej? viskade Carin medan hon smuttade på drinken genom sugrör.
-Tycker du viskade Tobbe tillbaka och drack ur sin öl. Du hänger med när jag tränar och jag snorklar med dej va? Deal? Inte tummis men deras pekfingrar möttes. Det var deras egen signal, deras kärlekstecken.
onsdag 21 januari 2009
Nu har jag börjat skriva om Carin

Kompisen dog i olyckan. Carin är ibland avundsjuk på henne.
Handlingen hittills:
Carin, bloggare
Carin tittade ut genom fönstret. Det var en härlig utsikt hon hade, på översta våningen i 8- våningshuset. Hon vände sig bort från fönstret och slog på datorn. Att titta ut på livet utanför, det liv hon inte längre kunde delta i, gjorde henne vemodig.
För fem år sedan hade hon varit en vanlig ganska ytlig gymnasist. Glatt och bekymmersfritt hade hon släntrat hem från skolan på eftermiddagarna, kollat kylen och tagit något gott med in på rummet. Slängt ryggan på sängen. Slagit på datorn, ringt upp Mollan och pratat om killar. Länge. In på chatten. Lunarstorm. Största bekymret då hade varit finnen på näsan. Skulle den blomma ut till lördan, kunde hon täcka den med concealern?
Så kom hennes bloggsida upp. Den hade inte haft några besök sen igår. Hon tyckte sidan var riktigt läcker men vad hjälpte det. Inga besök. Facebook då? Lika illa där. Hon tittade lite på sina utlandskontakter och suckade.
Hennes assistent hade kilat ner till kvartersbutiken efter frallor. Själv ville hon sällan följa med ut. Ville inte visa sig i all sin ynkedom. 22 år och orörlig, oduglig, ful, ett kolli. En ballast för såväl samhälle som familj. Hon gick in på sin wordsida och började skriva. Del tre av skrivarcirkeln skulle börja nästa vecka. Hon behövde något att ta med till första träffen. Hon läste igenom det hon skrev igår och började på ett nytt stycke. Så kände hon kaffedoften. Tessan hade knäppt på bryggaren innan hon kilade iväg. Inte ens en sån enkel grej klarade hon numera själv. Knäppa på en knapp. Jävla ynkrygg tänkte hon om sig själv.
Bilen hade kommit bakifrån och kört upp på trottoaren. De hade varit på hemväg från skoldiscot, fnissat och pratat om killar. Så mindes hon inte mer. Föraren hade varit berusad. Mollan hade dött genast och själv låg hon på sjukhus i ett halvår. Ibland önskade hon att hon också var död.
Tessan kom tillbaka nu. Carin hörde hissen stanna på våningsplanet. Hon var alltid så jävla glad, smilade jämt. Fattar hon ingenting? Flickorna var lika gamla men o så olika deras liv var!
Tessan suckade när hon gick ur hissen. Vilket humör skulle Carin vara på nu? Sur? Det var banne mej inte hennes fel att Carin satt där hon satt. Måste prata mer med Biggan, hon får hitta nå´n annan snart. Eller så får vi prata alla tre. Kanske det skulle passa med en kille här, som avbytare i alla fall? En söt kille som kunde göra Carin lite gladare, som gillade samma musik som hon kanske?
Biggan knäppte av mobilen. Tessan igen. Hon blev ledsen av att jobba hos sin vårdtagare. Ständigt sur tjej. Och Tessan som var så gullig. Hon hade annonserat flera gånger och haft tur när den här tjejen svarade på annonsen. Carin hade träffat Tessan och verkat nöjd. Ett tag.
- De hade semlor, jag köpte varsin, jag bjuder! Vi kan spara frallorna till lunch, du ville ju ha soppa idag!
- Å va du är gullig! Kaffet är just klart! Carin lyste upp och hon hade blivit så glatt överraskad. Det fanns någon som brydde sig om henne i alla fall. Utöver yrkesplikten.
- Vill du följa med till Egypten Tessan?
-
- Går det att ordna då?
-
- Vi får väl kolla. Jag var ju i England sommaren efter studenten, med mina föräldrar och storebror. Det var bökigt men det gick! Jag var där före olyckan också. På språkkurs.
Näe jag vann inte romantävlingen
tisdag 20 januari 2009
I full balans igen

Och nu ska jag leta i garderoben för finbyxorna jag lepigenade mig i till londonresan, dem tappar jag snart. Det finns säkert en hel hög med brallor som passar bara jag gräver djupt! Och det är ju buskul. Tog fram en top idag, som jag lagt undan för att den var för liten. Nu var den nästan för stoooor! Hurra!!Ska prova londonbältet igen. Kan nog användas i ett annat hål med smalare byxor. Ska åka o simma på torsdag, försöker få in 10 ggr före operationen. Och jag ska ringa sjukhuset o kolla om ca 15 mars står fast!
måndag 19 januari 2009
På bättre humör idag
Nisse nyser igen och jag
söndag 18 januari 2009
O idag e ja´mycket piggare hoppas det håller i sig
Måste sluta sova hela da´n...

Jag får vända dygnet rätt igen, har sovit urlänge på dagarna i en vecka nu. O då menar jag till 12, minst! I det här landet händer ju allt på mornarna! Ska börja skrivarcirkel termin tre o har knappt skrivit en rad sen förra slutade, skärpning! Idéer finns de ska bara skrivas ner! Inspiration o arbetslust, kom an!
Kattliv! Det är fullt ös på nätterna hos oss,

fredag 16 januari 2009
Slapp dag, men har kollat på tv o det är

Så här skulle Elsa se ut i klänning, vi har nu äntligen fått foton på henne o syrran, bara husse orkar lägga in dem i datorn så kommer damerna här på bloggen..
Nu ska jag snart sussa men innan dess: Hur i h-e j-ars namn kan en minister rusa ut ur riksdan i ilska, ska en så´n inte kunna behärska sej? Skandal!!