Aldrig i livet!

Det var en majkväll år 1994.

-Aldrig i livet att jag följer med i den där mögliga sunkiga gamla husvagnen en gång till! Aldrig!

-Varför?

Både mor och dotter, nyss fyllda 14, var högröda i ansiktet. De stod någon meter från varandra i hallen. Barnets far satt som vanligt framför fotbollen på tv och ville inte delta i diskussionen. Smitare, tänkte modern. -Jag stannar hemma med morfar. Han har lovat.

Ännu värre. Hennes 70- årige far var änkling, gravt alkoholiserad och begynnande dement. Det kunde aldrig komma på fråga! Skulle deras söta lilla tös sova i hans stinkande etta bland suparkompisarna?

-Han kan bo här med mej mamma! Så vattnar vi blommorna och tar hand om posten. Och Frasse. Det var deras 14- åriga rödrandiga katt.

-Uteslutet! Du följer med! Och Frasse följer också med.

Som vanligt planerade de att åka till Ängskär, den natursköna udden i norra Roslagen. Alla deras vänner hade husvagnarna uppställda där, sedan ett tiotal år, och deras egen gamla Sprite var redan på plats. Nyrenoverad och med fräscha textilier. Grillkvällar och kräftkalas väntade. Liksom sköna badstunder på klipporna. Allt det de hoppades och såg fram emot under hela långa vintern.


IM

-Never! Du är ju knäpp. Jag stannar här! Sitta inlåst i en jävla plåtlåda medan regnet öser ner, ska det va nåt? Näe! Inte ett år till! Vet du att när jag skulle ner
till stranden satt de jävla gubbäcklen o drack öl o glodde på mej. Om inte pappa hade suttit där hade de säkert försökt tafsa på mej! Om ni bara hade åkt ner till
kontinenten eller så men Ångskär fy faan! Kärring! Tårarna rann och blötte

upp mascaran. Hon stampade i golvet.

-Men..

Hon hann inte säga mer förrän dottern rusat iväg till sitt rum, slagit igen dörren så att popaffischen på dörren fladdrade loss och satt på musik på högsta volym. Röken sipprade snart ut genom nyckelhålet. Hon hörde att ett telefonsamtal hade påbörjats inne i flickrummet.

Suckande gick hon till köket och började plocka ur diskmaskinen som just gått färdigt. In med allt i skåpen, prydligt och fint.

Vad skulle de ta sig till? Om hon var ärlig hade hon också tröttnat på de enahanda vistelserna i Ängskär. Lika varje år, bara vädret skiftade. Kanske de kunde locka med en vecka neråt Tyskland? Skulle hon få maken med på det? Eller varför inte rentav England? Där hade hon tillbringat en sommar som tonåring. Det var en härlig upplevelse. Sedan hade hon börjat på äldreboendet. Och där var hon kvar. Ännu.

Efter en kort stund kom flickan ut ur sitt rum. Hon knyckte kaxigt på nacken.

-Det är löst morsan. Förlåt. Bella följer med. Om vi inte möglar i Ängskär hela tiden. Du ska ringa hennes mamma.

-Du jag har en idé. Vi måste bara få pappa med på det! Hon berättade.

-Coolt morsan du tar dej!

-Hoppas vi kan få tillbaka säsongsavgiften till campingen vi betalade in i mars, det räcker till bensinen till England!

Tillsammans satte sig mor och dotter vid den nyinköpta datorn och tittade på brittiska campingplatser, färjornas tidtabeller och annat som behövdes. De måste gå till polisen och skaffa pass också. Och ta foton. Personbevis från kyrkokamreren. England, jaja!
IM
-Då kan vi kolla klädaffärer mamma! Fotbollsmatch åt pappa, sa tösen. Då säger han inte nej! Och pub kan ni gå på. För nu har han nå´t att snacka med polarna om på matrasterna i höst! Då känner han ju till lagen dom tippar om! Jippii! Tror du morfar klarar av att ta hand om Frasse?

-Möjligen. Blommorna och posten också. Kanske. Då ringer jag till Bellas mamma nu. Ger du mig numret?